Sverige genomgår stora förändringar som styr efterfrågan på elektricitet

Den sittande regeringens önskemål att bli av med kärnkraften, stänga av allt som drivs med fossila bränslen och att all svensk energiförsörjning ska vara så kallat 100 % hållbar är inte realistiskt.

Under flera decennier har elproduktionen varit nästan helt utsläppsfri. Men de förändringar som sker nu ökar utsläppen. Den ersättningskraft som behövs för att balansera vindkraften kommer till stor del vara fossil oavsett om den är inhemsk eller importerad. All tillverkning av vindkraft, solkraft och batterilagringssystem kommer ge utsläpp. Visserligen gäller detta även kärnkraft men räknat i relation till den energi som produceras blir utsläppen lägre.

Svensk elförbrukning och effektbehov kommer att öka dramatiskt de närmaste 15 åren om vi fortsätter på den inslagna vägen. Det beror på ökad befolkning, elektrifiering av bilparken, byggnation av snabbtåg, nya industriprocesser inom bl.a. stålindustrin, datacenter för internationella företag, stora forskningsanläggningar (ESS, Max IV) o s v. Effektbehovet ökar med ca 8000 MW.  Utfasningen av kärnkraften ger en minskad produktion i samma storleksordning (om vi räknar in stängningen av Ringhals 1 och 2). Effektbristen blir då 16 000 MW. Det motsvarar effekten från 14 kärnkraftverk av Forsmark 3-storlek.

Det finns inga möjligheter för Sverige att spara sig ur denna brist eller att ersätta nuvarande produktion med så kallade hållbara alternativ. Vindkraft, solceller eller andra intermittenta energikällor ger visserligen energibidrag, men för att förhindra en effektkris är de irrelevanta.

Effektbristen medför ekonomiska påfrestningar på samhället och påverkar sysselsättningen. Mer dramatiskt är att elen måste ransoneras vid effekttoppar och stora områden i Sverige blir utan el under flera timmar eller t o m dagar.

Vad kan man då göra? Ett rimligt krav är att den som vill leverera el på den svenska elmarknaden även har en leveransplikt när effektbehovet är som störst. Det är dags att överge den omhuldade gröna revolutionen. Det är inte nödvändigt att Sverige måste gå före. Första prioritet måste vara att säkerställa befolkningens säkerhet, hälsa och välstånd. Alla projekt som medför ökat effektbehov som elbilar, snabbtåg och stålverk pausas.

På kort sikt gäller det att hålla liv i de kvarvarande kärnreaktorerna. Men så snabbt som möjligt måste ny storskalig elproduktionskapacitet byggas. Här finns det egentligen bara tre realistiska alternativ: bygga ut fler norrländska älvar, bygga nya kärnkraftverk eller koppla Sverige till det rysk-europeiska naturgasnätet och bygga gaskombikraftverk. Men vill vi vara beroende av Ryssland?

Men inget av dessa alternativ är attraktiva för dagens minoritetsregering som knappast kommer att kunna fatta impopulära eller kontroversiella beslut av detta slag. Men Svenska Kraftnäts rapport till Miljö- och Energidepartementet från juni 2018 borde fått varningsklockorna att ringa.

Professor Bertil Fredlund (M)